Kärlek är en kär lek!

Kärlek är en kär lek!
*

Bildtext: Kär lek
*
Är kärlek en kär lek? 

Ja det tror jag absolut att det är. 

På många olika plan. 

Denna veckan är det höstlov 

och förhoppningsvis så sätter föräldrar av åtminstone en dag
eller flera för sitt barn och gör något roligt tillsammans.

För oss hundägare så är det både kärlek 

och en kär lek varje dag tillsammans.

Livet med djur är väldigt mycket kärlek.

Jag tror det är med och håller oss unga i sinnet.

Foto: Kajsa och Diva leker tillsammans
  *
En kär lek kan man också ha med sig själv. 

Man unnar sig något, 

man håller på med favorithobbyn, 

man tar hand om sig lite extra. 

Även där finns kärlek på fler vis.

Hela naturen leker och andas kärlek också. 

Ofta stannar jag upp och tittar 

när vinden drar genom trädens lövkronor 

och bladen vibrerar. Det är som att grenarna dansar. 

I Böckernas Bok står det att "hela skapelsen jublar" 

och "träden klappar i händerna". 

Visst är det härligt? 

Jag tror det är så med livet i sig självt. 

Att det är fyllt av en kär lek till sin natur liksom kärlek.

Bild: Skirt gräs som darrar i vinden.
*
I naturen får vi vara med i dansen 

om vi ger oss tiden att stanna till, 

Lyssna till det skira gräsets fladder

 och de rasslande lövens sånger.
Känna det blommande trädets glädje när den
släpper ifrån sig dess ljuva doft i en dans.

Är det så konstigt då att man känner sig så upplyft 

och fräsch när man kommer hem från en runda i naturen? 

Kärleken vibrerar på ett speciellt sätt där 

och man kan lära sig bli medveten om det.

Foto: Ett blomstrande träd
*

Livet är fyllt med så mycket allvar 

att vi behöver ha den kära leken med oss i vardagen. 

När man är lite deppad kan det vara svårt 

att hänga med i dansen och tycka om sig själv, 

men så en dag så går dansen lättare igen, 

lättheten inombords är där, 

och kärleken både till sig själv 

och omvärlden lyser fram.

Bildtext: Med lätt hjärta dansar hon i frihet.
*
Ha ett fint höstlov alla, både stora och små 

 och släpp loss kärleken och lek lite!

Tankar om vänskap och ensamhet i osynligheten...ackompanjerad med sommarens sista blommor.

Tankar om vänskap och ensamhet i osynligheten

 ...ackompanjerad med sommarens sista blommor.

  

  Idag är jag ledsen...det pendlar så mycket upp och ner, jag sörjer alla de förmågor jag förlorat liksom funktioner i min kropp såväl som kognitiva. Jag vet att det är en normal process i att förhålla sig till en kroniskt invalidiserande sjukdom, likväl gör det bara så ont.

Idag vill jag vara tydlig med en sak som plågar mig mycket! Såväl som med det som gläder mig mest! På grund av den extrema tröttheten av sjukdomen och dem bristande kognitiva förmågorna så mäktar jag med ytterst få initiativ. Allt tar enorm kraft av mig som inte en frisk människa ens tänker på; att äta, gå, duscha, läsa, skriva, olika ljud, konstgjort ljus, dofter, solljus, att lyssna, att titta, att stå, se på TV, lyssna på musik, telefonsamtal är i princip omöjliga.

 

Inga blodprover kan visa att jag är sjuk, likväl har jag influensasymtom större delen av tiden och mår som ni andra gör den värsta dagen på influensan, när hjärnan är dimmig, varenda led och muskel värker, halsen svider, feber, illamående, yr, frossa...med skillnaden att det inte syns på mig. Jag får symtom från varje stort system i kroppen...jag orkar inte nämna mer, symtomen är så komplexa. Fattar inte själv hur det hela hänger ihop.

Men osynligheten är till min nackdel i kontakten med vården. Dem går efter devisen att det som inte syns finns inte. Jag blir inte tagen på allvar, inte trodd. Därför får jag inte heller någon ersättning nånstans ifrån som andra får när dem är sjuka. Jag får kämpa för varenda kontakt i vården och för att få symtomlindring. Det tar enormt på min lilla kraft och har gjort mig sämre senaste året. Jag hade ärligt talat trott att Sverige var bättre än så här. Istället jagar man oss kroniskt sjuka som kriminella som gjort något brott, som inte har någon egen talan. Ständigt misstänkliggjord och ifrågasatt. En man inte ens lyssnar till. Bara en i statistiken och en "potensiell fuskare". Hur känns det? Jag tror ni kan gissa....

En vända in på Maxi för att handla några varor får mig sängbunden i en vecka efteråt. Att åka längre sträckor än 5 mil oberoende av transportmedel, gör mig dålig i cirka en månad efteråt. Risken är stor att den permanentas vid så stora påfrestningar. Jag har därför inte träffat min pappa på 2 år fast han bara bor 15 mil bort. Han är 88 år, bor på ett hem och kan inte åka han heller. Kommer jag någonsin att träffa honom igen? Vet inte?! 

  Kommer jag att träffa mina vänner mer? Ja, troligen bara om dem tar kontakten för jag har tyvärr inte kraften till det. Men jag önskar ha vänskapen mer än något annat! Kan jag begära det? Nej, verkligen inte, likväl måste allt ske på mina premisser eftersom en enda liten sak kan slå ut mig helt. Jag saknar mina vänner. Bara en liten kommentar på Facebook från någon av mina gamla vänner skulle göra mig ofantligt glad, liksom från mina nya vänner så klart. Men dem gör det. Några rader med "Hur är det med dig? Tänker på dig..." typ. Just nu är det väldigt tyst och väldigt ensamt. Samtidigt vet jag vilka som ger en liten men personlig hälsning nån gång då och då. Dem värmer mitt hjärta och gör mig glad!

För... jag är ingen invalid, jag är inte min sjukdom, jag är inte någon man behöver vara rädd för. Jag är Karin mer än jag någonsin varit! Många pålagor har ramlat av som inte var jag, jag är mer rak och ärlig än tidigare, är inte längre rädd för att säga ifrån till dem som är över mig, och jag vägrar låta någon trampa på min personlighet och den jag är, jag hörs syns o tar plats, babblar en massa och har temperament som en italienare. Glad för det mesta, fnissig, svag för sötsaker och glittrande attiraljer, kreativ, inkännande, med stor portion av barnasinne kvar, tycker om att se välvårdad ut när jag ska träffa nån, (det syns mycket sällan på mig att jag är så sjuk. Bara lite när jag är trött och mår illa.) Envis på gott och ont. Ja ni vet ju!! ;-)) Extremt dålig på att hålla tider numera och att minnas det enklaste enkla men det kan jag väl leva med. Himmel vad mycket man kan leva med om man ger sig dän på det!!!

Jag vet också vad ME inte är, men många tycks inte veta det, speciellt inom vården; det är inte utbrändhet, inte depression, inte psykosomatiskt. Det är inte så att jag inte vill saker, eller inte är motiverad, men förmågan finns inte där som förut. Det är en neurologisk och immunologisk sjukdom. Man har ingen bot mot den men forskning pågår och mycket fler pengar behöver komma in för jag och tiotusentals (ca 40.000) bara i Sverige, önskar inget hellre än att få våra liv tillbaka. Och jag släpper aldrig taget om det hoppet!

Men det som är svårt att leva utan är vänskapsrelationerna, att veta att någon saknar mig, att någon vill träffa mig, att dem tycker att jag är någon som är värd några minuter av tiden det tar att skriva några ord eller några rader på Facebook. Veta att någon fortfarande tycker om mig. Att jag betyder något särskilt för någon efter all vänskap och inte är bortglömd. DET saknar jag.
Jag står ut med att ligga 20-22 tim/ dygn i sängen BARA JAG VET DETTA! Men jag kan inte begära det,  jag vill inte heller böna och be om det, jag kan bara ÖNSKA.....

KRAM till er alla! 

Karin

"Majestic Maersk" förbi Helsingborg - världens största fartyg.

Jag tillsammans med hundarna, liksom halva Helsingborg var nere vid havet och längs de långa strandremsorna i Måndags 30/9 för att se världens största containerfartyg segla förbi. Överallt var folk med små och stora kameror, riggade på stativ och mobiler som lyftes i skyn. Förväntan kändes i luften och det var en underbar och solig dag, med en ljummen vind ute. Jag och hundarna satte oss nere vid vattnet i sanden och bara njöt och inväntade fartyget. Det var försenat och avgick från Köpenhamn idag och upp till Göteborg. Men så syntes det äntligen och överallt lyftes kameror för att föreviga ögonblicket. Fartyget är alldeles nybyggt och gjorde sin jungfrufärd till Göteborg i Augusti i sommar. Dess namn som står i fören är "Majestic Maersk", vilket jag verkligen tycker är ett passande namn.

Olika siffror har florerat, men det som gäller enl rederiet själva är att; Fartyget är 400 meter långt, 73 meter högt och 59 meter brett. Det rymmer 18.000 containrar. Det kostade över 1,2 miljarder kronor att bygga. Mer kan ni läsa i den länk jag lägger längst ner, ett reportage gjort av GP i somras. Och lite roliga saker som att om man fyllde lastutrymmet med enbart skokartonger så skulle det rymmas 111 miljoner par .

"Jättefartyget ska trafikera rutten Asien-Europa, och har direktanlöp till och ifrån Skandiahamnen i Göteborg, och det finns inget containerfartyg i världen som kan mäta sig med henne"(citat från artikeln i länken nedan).

Nu stod jag och fotade ute vid Vikingsstrand, och då var inte fartyget lika nära strand som på den smalaste delen i Öresund, inne vid city, där de andra färjorna trafikerar över sundet, men som jämförelse i hur man kan se hennes verkliga storlek, så observera de olika fritids- och motorbåtarna som kör bredvid fartyget. Då ser man bäst hur stort det verkligen är. På första bilden ser ni också Norwegian Star som samma dag låg för ankare i Helsingborg, ute i sundet.

Här är en länk till ett reportage GP gjorde i somras på fartyget, för den som är intresserad av att läsa mer:
http://www.gp.se/ekonomi/1.1961855-gp-ombord-pa-jattefartyget

FÖRTYDLIGANDE:
Jag vet inte varför, men av någon anledning när jag loggar upp bilderna till Google+ så ändrar dem färg och blir väldigt grälla eller så blir dem betydligt mörkare. Dessa foton är tagna mitt på dagen kl.12.00 i strålande solsken. Ha med det i åtanke är ni snälla! Tack!

 

Det var en underbart vacker dag och helt molnfritt ute
 utom detta roliga moln, som liknar en hatt. En ljummen
och perfekt dag att sitta i sanden och njuta och titta på fartyg.
Nå nu var det ju inget fartyg, vilket som helst, som skulle komma
utan ett väldigt speciellt sådant; Världens största cointainerfartyg
och helt splittrans nytt!

Kustbevakningen flög lågt över land för att checka läget 
och att allt i sundet var som det skulle inför fartygets ankomst.

Mina tjejer, Diva (vä) och Kajsa (hö) tyckte också 
det var spännande vid stranden.
 
 Dem kände säkert av samma förväntan som fanns i luften
och alla människor som strosade neråt badpirarna till 
för att kika på och fota händelsen.
 
 Dem bara älskar att vara vid havet, liksom jag!

 

Norwegian Star ligger också i sundet denna dag. Vi har många
kryssningsfartyg som anlöper Helsingborg och där kryssningsresenärerna
lotsas in till centrum för att shoppa och se sevärdheter.

 Nu börjar man ana ett fartyg på väg in, långt borta (till höger i bild)
Det måste vara hon!

Där är hon så äntligen, "Majestiv Maersk"


Överallt börjar det fotas...

 Ju längre fram hon kommer ju mer tornar hon upp sig...

 Nu är det lite svårt att se på dessa bilderna, men nästan längst bak
vid rodret, som för övrigt går 9 meter ner i havet(!), syns en motorbåt
komma farande. På bilden är den lika liten som rodret.
Här är det en tredjedel av fartyget som syns i bild.

De små ljusa punkterna i vattnet är motorbåtar
som följer det stora fartyget så nära de kan.

 Här syns det lite tydligare. 
Här är det endast en tredjedel av fartyget i bild.

 Sakta glider hon förbi, nästan helt ljudlöst.

   

Det är ett mäktigt ögonblick vi alla varit med om
att få se världens största containerfartyg segla förbi i sundet.

Det händer liksom inte var dag...och lär väl dröja tills det händer igen

då hon trafikerar andra rutter.

Jag trodde det skulle höras mer av ett sådant fartyg, men det

var mycket tystare än många av dem som seglar genom sundet till vardags.

 

Först när hon var långt bort 

så kom de första vågorna rullande in mot strand

Inte några stora vågor heller, med tanke på att 

rodret gick 9 meter ner i vattnet,

men kanske just därför?

Hejdå! Det var kul att få se dig trafikera sundet här, sa jag och

knäppte min sista bild av henne.

Det hela hade varit spännande tyckte även Diva

...och Kajsa också, som gärna sitter och blundar

och tittar ut över havet och drar in havsluften genom nosen.
Hon är en sådan liten livsnjutare!

Så var det dags för oss att bege oss hem igen...,
en upplevelse rikare.