Äntligen! Här igen...och det är VÅR!

Nu ÄNTLIGEN kommer det ett livstecken från mig.
Det är inte klokt vad länge sedan det är som jag lade ut en inlägg här i bloggen.

Men både hösten och vintern har varit tuffa för mig att klara av med min sjukdom ME.  Jag har legat större delen av dygnet i sängen totalt utmattad och med influensasymtom som kommer så fort jag gör någon liten aktivitet.

Det är därför en stor lättnad att våren nu är på ingång. Då blir jag oftast lite piggare och klarar av att göra lite små saker, inte mycket men dock lite.

Inte minst att orka ta mig ut en stund med elscootern och rasta min älskade collietik Kajsa. Det är höjdpunkter för mig. Här visar jag lite bilder från ett par rundor vi gått den senaste månaden. Gissa om det var fantastiskt att kunna komma ut och få se de första vårblommorna.

 Krokus är verkligen vårblomman
jag brukar längta efter att få se titta upp ur marken.

 Det är full aktivitet för både ekorrar och fåglar
och jag tror dem njuter minst lika mycket som
jag gör att våren har kommit. Fåglarna kvittar glatt
och innerligt och jag har fått många fler fåglar i min lilla
trädgårdstäppa, allt eftersom blodplommonträdet vi
planterade där har vuxit sig större och större.
Eftersom jag matar dem med fröer tills att
träden slagit ut helt så är där en ljuvlig fågelsång,
fladdrande av fågelvingar där i stort sett hela dagen.

Tussilagon är ett riktigt vårtecken när de ger sig till känna

med sina intensivt gula blommor längs vägkanterna och i

slänter. Förtjust plockar jag alltid med mig några stycken hem

och sätter i vatten i en liten äggkopp.

 Det är underbart att se solljuset sila genom träddungarna
och belysa naturdetaljer som man annars ibland
skulle missa.

  Jag har en förkärlek för trädstammar.

Dem är så vackra och dem ser så olika ut i sin bark,

färg och struktur. Jag är en riktig trädkramare och älskar

att omfamna träden och försiktigt stryka med handen längs barken.

Och så är dem är stadiga och är sköna att luta sig mot.

 Några ljusblå vackra krokus tittar upp och
fångar på en gång min blick och jag står någon
minut och bara tar in skönheten hos dem.

 I Bruce Skog finns fantastiska promenadslingor,
Speciellt tycker jag om partierna och sträckorna med
björkar. Dem ger ett så ljust och skirt intryck
och jag känner mig aldrig ensam bland dem
som jag ibland kan göra i granskogar.

Vide och sälg är också något jag tittar efter på våren.
De är så symboliska för just den årstiden.
Jag tänker på små ullmössor när jag ser de ludna
små knopparna. En varsam påminnelse om att det
fortfarande är kallt ute och att jag inte bör klä mig
för tunt. Mössan får vara på ute en stund till.

Vintergäcken, dessa underbara små klargula solarna som

gärna växer i klungor och lyser upp i både skuggpartier och i sol.

På våren älskar jag det gula. Kanske för att det påminner om

solen och är en sån varm och pigg färg. Framåt försommaren

brukar jag dock ha tröttnat på det gula, med undantag för

stora maskrosängar som ser så mjuka ut och doftar så ljuvligt.

 Frosten låg kvar på vissa träd men höll sakta på
att smälta och lyste som glitter mellan träden.

 Vindlande små björkstigar.
Vad jag älskar att gå där!

 Kajsa, vår collie är en riktig liten livsnjutare.
Hon ställer sig ofta och bara tittar och njuter av
omgivningen, och även blundar och sniffar av
luften med nosen.

 

Fler vintergäck...

Vi möter en annan liten tik i samma storlek som Kajsa

och som är ett år äldre än henne. En Eurasier talar dens

matte om att det är.

Jag har aldrig hört talas om rasen men söt är hon.

Kajsa och hon leker glatt tillsammans och hundens

matte tittar häpen på. Hennes hund brukar inte vilja

leka med någon annan hund annars, men nu

leker hon glatt med Kajsa. Där fanns uppenbarligen

rätt personkemi mellan dem precis som för oss människor.

...och ännu mer vintergäck.

 Lite här och där finns bänkar att slå sig ner på
när man behöver pausa på promenaden.
Dem ser så välkomnande ut tycker jag.

 Mera gult....underbart!!!

 Vilket blickfång!
Vita skimrande björstammar står i parad;
stiliga, raka och smäckra.
Dem lyser som silver av solens varma
strålar mot barken

 Grunnar lite över vad detta kan vara för slags
buske eller träd...? Kan det möjligen vara Olvon tro?

 Under finmöbler brukar man ha vackra mjuka mattor
som förstärker skönheten,
Det är rätt åt träden att få ha denna härlighet
runt sina fötter också. 

 Överallt ser jag hängen, mycket hängen.
Faktiskt enorma mängder av hängen i år.
Det är vackert, men jag kan inte låta bli att sucka
 lite medlidsamt för alla allergiker som säkert
inte uppskattar dessa lika mycket som jag gör.

 Spotlight på dessa små, så ser vi
hur vackra dem är där dem står.

 Ojojoj! Nu är det snart lövsprickning,
Den gröna färgen skymtar igenom.

En ståtlig alle av björkar får mig att välja

just den vägen att gå.

Känns ju riktigt högtidligt det här!

 Aaaa-aah-aaahh-TJO!!!! Eller hur var det nu?

 Nöjd är bara förnamnet!

 Till sist...
en bild på den ensamma duva som med
jämna mellanrum besöker min trädgård
för att äta lite solrosfrön.
Den är så skygg och flyger snabbt iväg
bara någon närmar sig ett stycke bort.
Hinner den inte äta något då så
återvänder den ofta efter några timmar
igen och då håller jag alla tummar för
att den får lite mat i sig och Kajsa
får snällt stanna inne tills duvan
ätit sig mätt.

Lilla  snödroppen, ofta först ut på våren
och nu sist ut i detta inlägg.
En fortsatt GLAD PÅSK
önskar jag Dig/Er!
Njut varje ögonblick av våren och solen!