expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

tisdag 26 april 2016

Var är min lilla Rasmus?

I somras, precis vid midsommarhelgen, gjorde vi det vi inte hade tänk göra mer; vi skaffade en ny liten kisse. Vår gamla katt dog 17 år gammal två år tidigare och då sa vi att vi inte brydde oss om att ha någon katt mer. Vi gjorde oss av med alla kattsaker; kattlådan, leksaker, bur, klätterträd osv.
Men en granne och tillika vän har en katt som plötsligt blev dräktig och nedkom med en kull av de sötaste små kattungar. Hon frågade om inte jag kunde tänka mig en men jag sa "Nej vi ska inte ha någon mer katt". Men...jag hade ju fått ett särskilt öga för en av de små katterna där, nämligen denna lilla krabaten:

 Jag föll pladask för honom och han tog en plats i mitt hjärta på en gång!
En liten nyfiken, intelligent, uppmärksam och charmig katt.
Han var inte lik någon annan katt jag varit i kontakt med. 
Jag ÄLSKADE honom från första stund.
Men vi hade ju bestämt oss för att inte ha någon mer katt.
Ja lade försiktigt fram det för min man som bara noterade det med ett mumlande jaha.
Hörde han överhuvudtaget vad jag sa?
 Jag fortsatte ge små hintar om att det hade varit kul med en liten katt.
Så en dag gick han självmant in och tittade på kattungarna och då frågade jag 
efteråt om vi inte kunde skaffa den lilla vit -och gråtigrerade. Jovisst, vill du det, så gör så, sa han
och från den stunden var lyckan gjord!
Så här kunde han stå och titta och jama i början innan han kom på alla flyktvägar.
Han tittade sig noggrant uppåt och åt sidorna och man såg hur han tittade efter en utväg.

Jag tänkte att han fick bli innekatt. Det bor en del barn på området som är väldigt elaka mot både hundar och katter, och slänger smällare efter dem. så jag ville inte låta honom gå ute.
Så jag nätade in hela trädgården och han hittade likväl kryphål ut. Jag täppte till vid marken, men han kröp ut genom nätet! En omgång hönsnät fick det därför bli också. Även et tog han sig förbi längst upp. Upp med fler bitar där. Till slut var allt täppt till med hönsnät. Då ser jag honom klättra högst upp i vårt blodplommonträd och ta ett jättehopp därifrån till staketribban och landa mitt bland alla taggiga rosor och sedan hoppa vidare ner på marken utanför. Vilken liten utbrytarkung!
Då gav jag upp, och lät honom bli utekatt. Fast inte förrän han blivit vaccinerad, chippmärkt och kastrerad. Innan dess är det för våghalsigt. Medellivslängden på en okastrerad hankatt är 3 år så nej, det man kan göra för att katten ska få ett så långt och bra liv som möjligt ska man göra!
Han fick namnet RASMUS, efter Rasmus på luffen.

Han hade den mest silkeslena päls man kan tänka sig och när jag tittade in i hans ögon; som var markerade som om någon målat honom med en kajalpenna, så var det ren och skär lycka!
Han och jag fick genast ett väldigt speciellt förhållande. han skulle upp och trampa tassar på mig
varje kväll och natt i sängen och sedan slängde han sig mot min sida som för att komma så nära mig det bara gick när han låg vid min sida. Han var en riktig liten kelegris och ville att man skulle klappa honom i ett. Och när man ligger i sängen och är lite trött och håller på att somna så fick man en tass på näsan och kinden med uppmaningen "klappa mer".
 Jag vrider rätt så mycket på mig under natten och vänder på täcket för att få det svalt.
Det blev naturligtvis lite bökigt för honom, så han flyttade ner i vår hunds säng istället.
Han hade också liksom vår förra katt upptäckt att skrivbordsfåtöljen var väldigt skön
att ligga i. Där finns en liten liten fördjupning för rumpan och den tilltalade visst katterna.
Så nu låg han där mycket!
Men så fort jag gick på toaletten på natten, så dröjde det bara några sekunder innan en liten tass skrapade på dörren och han kom in. Och då skulle det kelas. Liksom i sängen slängde han sig mot mina ben för att komma så nära mig han bara kunde. Det var så oerhört charmigt och gulligt tyckte jag. Denna lilla söta katt! Så varje natt dejtade vi på detta sättet några gånger.
När sedan klockan var runt 03.30-04.00 kom han och pep nedan för min säng och ville bli utsläppt. Lagom till att vi vaknade hela familjen vid kl.06.00 och skulle ha frukost runt 06.30 så satt han på fönsterbläcket och ville in och äta tillsammans med oss.

Ja så kom den natten när han den 1 februari blev utsläppt vid 03.00-tiden
och när jag vid 06.00-06.30 tittade efter honom så var han inte utanför. Han brukade vara punktligheten själv och syntes han inte så var det bara att ropa Rasmus så kom han skuttande fram ur en buske eller från min väns uterum där hennes katter ofta höll till på morgonkvisten.
Var det dåligt väder ute och vi inte hade vaknat eller om vi var ute i ärenden på dagen så kunde han alltid kila in där via kattluckan och lägga sig i en fåtölj med en varm filt och mysa tills vi kom hem eller kallade in honom. Tiden gick och jag kallade och kallade....den 1 febr, men han har fortfarande inte kommit hem! Vi saknar honom förtvivlat mycket, även vår colliehund som var bästa kompis med Rasmus. Vi vet inte om någon har tagit/stulit honom, om han har blivit ivägskrämd eller har kommit in i en bil och liftat med någonstans i landet. Inget djursjukhus eller veterinärmottagning eller polis här i Helsingborg där vi bor, har fått in honom död eller levande. Jag kommer aldrig ge upp hoppet om att han en dag kommer hem igen!
Håll gärna ögonen öppna om ni ser honom eller någon som liknar honom och kontakta mig här i så fall. Tusen tusen TACK FÖR HJÄLPEN! 

Not: Det kommer mer om Rasmus i nästa inlägg!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

TACK så jättemycket för ditt besök på min blogg och gensvaret på mitt inlägg!
Även några korta ord betyder så mycket för mig.
VÄLKOMMEN igen! :-)

html