Små ljuvliga pastellfärgade och fladdrande penséer

Kära nån va ljuvligt det är med dessa vårdagar som varit.
Solen skiner, det är ljummet ute och äntligen kan man

se det spira för fullt i trädgården. 

 I söndags hade vi ett kärt par på besök.
Vänner som vi älskar och uppskattar så mycket!
Dem hade köpt med sig fyra rejäla krukor

med småblommiga penséer samt choklad.

 Gissa om jag blev glad!

Vår bil har krånglat och jag har därför inte 

kunnat köra iväg och köpa penséer som jag 

brukar göra varje år vid denna tiden.
Jag har brukat köpa storblommiga men nu

fick jag småblommiga, och fick reda på att dem

dessutom håller längre än de stora.
Det är roligt med variation, och det är härligt

att ha ett myller av små penséer i trädgården att njuta utav

Jag är så glad för dem. Dem är verkligen jättesöta!

 Jag planterade dem naturligtvis i en av mina fina 

gamla zinkbaljor och där gör dem sig jättefint.
Färgerna är precis dem jag älskar;
rosalila och ljust lilablå.

 Här har jag då tagit bilder är de två centimeter stora penséerna

för att visa dem lite bättre på nära håll.

Denna ljusblålila färg bara älskar jag!
Det är min absoluta favoritfärg och den är

så vacker på dessa små penséer!

Det är fascinerande att titta lite närmre på de små

fjärilsliknande och milt doftande skönheterna.

Dem är så fulländade!

Kan man annat än älska dem

och bara njuta när man tittar på dem?

Vi fick en Forsythiakvist också, och då var det inga

utav knopparna som hade slagit ut.

Enligt ett påstående så är det alltid påsk när dessa slår ut.

Men när jag tittade på kvisten så tänkte jag att den

kommer att slå ut när som helst.

Redan nästa dag var den utslagen.

Så jag gissar att det var avsett att gälla
planterad Forsythia utomhus i det påståendet.

I vart fall har vi inte påsk här i Sverige förrän

om en månad ungefär.

 Det är alltid lika roligt att titta på knoppar som sväller
och se hur dem öppnar sig och slår ut.
Det är något så vackert och sinnligt med det.
Livet går inte att stoppa.
Dess inneboende kraft är för stark.
Därför får vi vår om och om igen.
Det är den årstid jag tycker bäst om.
Allt är så skirt och vackert och doftar så gott.
Och det är så välkommet efter en lång

höst och vinter!

 På ett av Forsythians kronblad såg det ut som

små guldkorn som glimmade.
Min erfarenhet är att guldkornen i livet

hittar man där man minst förväntar sig det.
Det gör livet spännande och rikt.

 I rabatten kommer Kärleksörtens nya skott fram.
Efter nattens regn var dem fyllda med 

gnistrande vattendroppar

som blänkte som silver i solens sken.
Tyvärr var det svårt att återge det på bild.
Jag lyckades inte riktigt men ni får försöka

föreställa er det istället.

 Här ser vattendropparna mer ut som sammetslena stenar...

Här är väl det närmaste jag kommer med att återge det silvriga

även om det ser matt ut här.
Men ser ni hur vackert ett litet skott, bara cirka två centimeter

stort, kan vara när det fylls med vattendroppar?
Och dem söta små prickarna på bladen.

Igår fick jag ett ryck och utvidgade rabatterna

 på min redan lilla trädgårdstäppa. 

Jag skulle egentligen bara plocka fram alla stenar

jag lagt runt rabatterna då dem sjunkit ner i marken

och blivit övervuxna av gräs.

Men så började jag flytta ut dem lite,

och så lite till, och gräset är så mjukt och vått nu

att det bara var till att riva loss gräset i stora skikt. 

jag vill ha lite sommarängskänsla in i min täppa
så den bit jag utökat rabatten med vid rosorna
ska där sås diverse ängsblommor.

På bild 1och 3 är det ca 50 cm som jag breddat rabatten.
Jag har ritat vita pilar som visar vad jag breddat.
Bild 2. Där blev det ca 40 cm bredare.

Bild 4. Rabatten har varit rundad men har nu blivit

rektangulär istället på högersidan.
På bild 5 och 6 ser ni att den är rundad och där utökade jag 

med ca 20-30 cm.

Kajsa var förstås med mig ute i trädgården igår.

Hon låg och njöt och kom med jämna mellanrum

bort där jag satt och gjorde vid rabatterna och 

öste pussar över mig.

Hon är så söt lilla stumpan!

Jag vet att det inte är något för en stackars ME-kropp

att hålla på med, men jag kunde bara inte låta bli.
Det tog mig flera timmar, och när jag var klar

var jag som en potatissäck.
Kunde knappt röra mig på hela kvällen

för varje muskel skrek och ömmade.

Min man bannade mig lite men hade inget för det.
Jag är envis som en åsna när jag sätter den

sidan till och ville absolut inte sluta

när det bara var 50 cm kvar och jag var helt slut.
Jag ville se det färdigt!

Min trädgård har jag skapat från noll.
Det fanns bara en gräsmatta när vi flyttade hit utan
träd och växter.
jag bestämde mig för att göra den till en ljuvlig
romantisk trädgård, en mormorsträdgård.
Efter att vi har bott här fyra år så har den vuxit upp 

och blivit vacker och lummig.
Nu blir det femte sommaren vi kan njuta utav den.

Här ser ni trädgården för två somrar sedan.
Nu är den ännu lummigare och den redan

lilla grästäppan har blivit ännu mindre efter igår
och rabatterna ännu större och kommer att 

prunka fantastiskt i sommar av massor 

av olika slags blommor.
Ni får se foton på det då.

Ha nu en riktigt trevlig helg och njut av ledighet

och solen som ska kika fram åtminstone på lördagen.