DAGENS FOTO "Hur svårt ska det egentligen vara att kunna vila i en solstol?"

DAGENS FOTO

"Hur svårt ska det egentligen vara

 att kunna vila i en solstol?"

 Jag placerar mig vid zinkbaljan med den lilla fontänen i och lägger mig skönt tillrätta i min nyinköpta rosa solstol. Nu skall jag riktigt njuta av solen och av det porlande vattnet bredvid. Så skönt och avkopplande!!!

 En stressande känsla ger sig snart tillkänna. Jag är rastlös och har inte ro till att ligga här. Konstigt, jag som är så inställd på att bara ta det lugnt. Det har precis gått förbi några människor utanför trädgården. Det är alltid mycket folk som går där. Antingen ska dem till bussen eller parkeringsplatsen eller kommer dem med säckkärror för att tömma trädgårdsavfall i inhägnande bredvid. Och så kommer förstås folk hem och går förbi utanför staketet.

I alla fall hör jag några prata och berömma min trädgård lite. Och så får dem plötsligt syn på mig, tystnar och fnissar lite förläget. Några andra personer går förbi och hälsar glatt och ytterligare några andra stannar för att växla några ord. Det är jättetrevligt! Jag trivs när det är en god stämning mellan grannarna och man hälsar, men just idag, är jag så inställd på att endast VILA UTE I MIN SOLSTOL. Dessutom känner jag mig lite väl utlämnad där på gräsmattan, fullt synlig för alla som går förbi.

 Jag suckar lite...Nåväl, jag får flytta mig lite så att jag inte är fullt så synlig, och så tar jag solstolen och går bort till trädgårdsmöbleringen. Jag flyttar bord och stolar. Sådär, nu kan jag precis få in min solstol BAKOM tresitssoffan. Denna är nu utdragen från väggen en bit. Jag sjunker leende ner i solstolen igen och lägger mig tillrätta. Skönt nu ser ingen mig, nu kan jag vila, tänker jag och sluter mina ögon bakom solglasögonen. Jag hör en granne stanna och prata med en person vid sidan av, några barn kommer cyklande och slänger sina cyklar i gräset.

 Dem skriker och härjar och snart gråter en och sedan en till och det verkar tämligen kaotiskt. Nu hör jag längre bort en mamma skrika hårt åt sina barn. Kajsa börjar skälla som en tok och morrar. Hon struntar fullständigt i att jag upprepade gånger bestämt säger till henne att vara tyst. Nej, jag får resa mig upp och se vad som händer med barnen och ta in Kajsa! 

Precis vid staketet står några små barn i 3-5 års åldern. Försiktigt frågar en utav dem om hunden är farlig? Nej, ler jag och fortsätter "hon är bara väldigt skällig". Naturligtvis kan jag inte säga att det är för att hon avskyr barn så mycket, allt deras skrikande och bara åsynen av dem får henne att sätta igång!! Barn väsnas tänker jag och önskar förstås i samma andetag att dem kunde lära sig att inte skrika fullt så högt. Som jag fick lära mig när jag var liten.

Nej, det blir till att gå in med Kajsa. Det är ändå tid för kvällsmat för både henne och mig. Så var det med den vilan tänker jag när jag sätter mig i soffan och pustar ut. Jag får göra ett nytt försök imorgon.  Det har trots allt varit en härlig solskensdag! Det kan jag inte klaga på! Jag njuter tacksamt av att tänka på det! Vilken lycka!

Lite vår- och sommarinformation!
Nu när värmen kommer ute och jag äntligen kan sitta ute i min lilla trädgård och njuta, så kommer jag att minska ner på frekvensen av foton jag lägger ut och hur ofta de kommer ut. Eftersom min ME-sjukdom begränsar mig oerhört mycket i vad jag kan göra, så vill jag känna mig ledig att prioritera sol och värme framför datorn, och att kunna vara ute i min trädgård mycket med både Kajsa och min man också. Under vinterhalvåret är jag väldigt lite ute, då all kyla gör mig mycket sämre. Då blir det naturligt att vara mer vid datorn. Då och då i vår och sommar kommer jag att lägga ut lite bilder, men jag kan inte säga hur ofta. Jag hoppas att ni har överseende med detta under sommaren! Jag uppskattar verkligen att ni besöker min blogg för att se mina foton och ta del utav det jag skriver. Tack så mycket!!