expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

söndag 12 maj 2013

Fortsättning med våridyll från Gällabjer. SPECIELLT till dig som inte längre kan ta dig dit!

Fortsättning med våridyll
 från Gällabjer.
*
Speciellt till dig som inte längre kan
ta dig ut i en vårskog.  
*
 Naturen är något av det finaste jag vet!
Vare sig jag är i en skog, eller står vid havet 
och tittar ut mot horisonten, eller sitter på en sten
på en vacker äng, så känner jag mig rik.
Rik över att jag får uppleva detta.
Betagen över den skönhet som är där.

Känner mig fri att känna
fri att bara vara
att få koppla av
och låta tankarna flyga dit dem vill
lyssna på fåglarnas kvittrande
och inse hur ensamt det skulle kännas utan dem
med naturen är jag aldrig ensam
Där kan jag fullt ut känna att jag lever
Njuta av blommornas doft
humlor som surrar
och göken som hoar i bakgrunden

Varje liten detalj i naturen är speciell
dem talar till mig på sitt eget språk
och får mig att titta djupare
Reflektera
Glädjas
Hoppas
Tro
Vila

Därför kan det kanske för en del
tyckas lite banalt att
visa en vissen tusensköna
en stock med tickor på
ett nyutslaget löv

men det skapar en slags tillhörighet
att detta är en gåva till mig
som jag kan få glädja mig över
Och tycker jag att det är en vacker gåva
så tycker säkert fler detsamma.
Först när man inte längre har möjlighet
att uppleva och vara i det man älskar
så erfar man med sorg, vad man förlorat.

Därför skulle jag vilja tillägna dessa bilder
till alla dem som av en eller annan anledning
inte har möjlighet att få uppleva detta längre.
Därför lägger jag ut mossklädda stubbar
stockar på tork
Ett nyutslaget boklöv som solen silar igenom.
Både visset och prunkande hör samman 
och bildar en enhet som är livet.

 En skogsviol som lyser blå i gräset fångar min uppmärksamhet
 Jag böjer mig ner för att känna om den doftar. 
Nej, inte denna.
 En nyutslagen bokgren ser välkomnande
ut på andra sidan av trätrappan in i hagen
 Stigen kantas av vitsippor som leder mig vidare
 Mitt bland alla vita sippor fångar 
en rosa sippa min uppmärksamhet
 En sälgkvist har slagit ut och 
de ludna knopparna är nu spretiga tussar
 På en annan kvist växer början till nya löv fram
 Kabbelekor lyser inbjudande i små grupper
 Upps, vad är detta? Ett träd i luften?
Okej, vilande mot ett annat träds starka grenar
 Sipprande vatten som rinner igenom vitsippelandskapet i skogen
 Höga träd med tickor på stammarna. Hur många inhyser dem?
Det måste vara skogens skyskrapor detta.
 Grönska utanför de boningarna också
 Tickan ser ut som ett konstverk, en snäcka, lager på lager...
 En harsyra som blommar med små pytteskära blommor
 Tjusigt mönstrade
 I hagen ligger gamla grenar som fällts till marken
i något oväder
 Den blir en tacksam bänk för en vandrare som vill pausa lite
 En bit stock ligger lite längre bort
 Maskrosorna som är både älskade 
och hatade beroende på var de står.
 Skogens minsta blommor i samspråk
 I färgglada kläder
 Tusenskönan som är en liten mindre
version av en prästkrage. Vacker i det lilla formatet.
 Slånbärsblommor som vilar mot en mossig sten
 Äppelträdsblomma som slagit ut
 Och några som inte hunnit så långt ännu
 Fler träd som blommar
 Vår Kajsa njuter av skogen lika mycket som jag gör
 Där är ju så mycket att upptäcka och många härliga dofter
 Vad är väl ljuvligare än att fika i en maskrosblommande hage?
 Ett visset papperstunt löv fångar min uppmärksamhet
 Samtidigt med att ett humla 
sätter sig på maskrosen precis intill mig.
 En annan pytteblomma hälsar också...
 Vissna löv ÄR vackra!
 Vackert hoprullade
 och med en fascinerande struktur. Varje liten bladnerv syns.
Jag tänker att så tunn och skör är min hud också
 Några grässtrån sida vid sida
 Tussilagon finner skuga hos maskrosbladet
 Fler blomsterknoppar väntar på att slå ut.
 Och fläderns blommor är där redan men ska växa till sig
 Törnen finns i varje paradis
 Nyutslaget löv som skimrar i bladen
 
En maskros som gjort sitt men likväl ser ut som en
prima ballerina

 En djupröd färg av gamla löv lockar mig att gå vidare
 Kajsa har hittat det hon tycker bäst om: Pinnar!
 En liten mask har redan kalasat på det nyutslagna boklövet
 Det är som att man går genom gröna valv
 I mossan spirar det också
 En gammal gren böjer sig elegant mot enen 
och bildar en vacker portal
 Mer bebyggelse...
 Jag älskar dig! Ett tydligt budskap.
 Jag är barnsligt förtjust i dessa
medan andra nyser bara dem ser dem.
 Vid trädets fot smyckar vitsipporna
 Ett boklöv men vad är det månne för hängen?
Inte visste jag att dem blommar...?
 Stigen snirklar sig fram, dekorerad av vitsippor vid sidorna
 Kajsa ligger ner och väntar på att matte ska komma, när
hon först försäkrat sig om att jag är på väg.
En naturens träskulptur visar lite skira delar också.
 Ett gammalt träd omges av nya friska löv
 Här är jag redo att slå mig ner.
Det ser så vilsamt och inbjudande ut.
 Utanför hagen ligger stockar av fallna/fällda träd på torkning
 Nya röda färgglada skott pryder i mossan
 Varje år tar jag alltid ett nyutslaget boklöv och äter. 
Det är friskt syrligt så länge dem är späda.
 En liten paus bland vitsipporna kanske?
Våren välkomnar med en skir gardin i ljusgrönt.
Fler bilder från promenaden finner du i inlägget för ett par dagar sedan.
Du hittar dit genom denna länken:
önskar jag er alla en fin och ny vecka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

TACK så jättemycket för ditt besök på min blogg och gensvaret på mitt inlägg!
Även några korta ord betyder så mycket för mig.
VÄLKOMMEN igen! :-)

html