Festivalyra eller måsskrik vid havet?

Festivalyra eller måsskrik vid havet?

 Igår var en jobbig dag! ME kan vara en så tung och isolerande sjukdom, speciellt som den tyvärr har blivit svårare hos mig. 

Jag hade velat följa med på begravningsgudstjänsten av en mycket kär vän i Höör och delat den stunden med kära anhöriga och vänner. Men resan är för lång dit för att jag ens skulle klara den just nu.

Jag hade velat kunna vara med på festivalens sommarkvällar i city och lyssna till blues och jazz, men det sätter ME'n stopp för.

Inte ens vanliga promenader med våra hundar tillåter sjukdomen mig numera att göra.

Tårarna rann mycket igår kväll. Kajsa låg vid sidan av mig o slickade tårarna o min man höll om mig. Ibland är förtvivlan stor! Det känns som om jag tappar mitt liv och många av mina vänner.

Idag ville jag ner en stund i marknadsvimlet bara för att känna att det finns ett liv utanför lägenheten o min säng. Jag borde naturligtvis tänkt på att låna en rullstol då jag inte orkar gå så långt men det tänkte jag på försent.

Hundarna fick följa med. Efter knappt 1/2 km promenad blev jag dålig men fick sätta mig o vila en stund o dricka lite.Sorgen kommer när jag som så ofta blir påmind om hur mycket bättre jag var för bara ett år sedan. Men så är det nu. Det får jag försöka acceptera.

Nå, rätt vad det är börjar det smälla ballonger o Kajsa får sån panik att om jag inte hade hållit i kopplet allt vad jag kunnat så hade hon löpt helt amok. Diva reagerade dock inte nämnvärt på det. Tillbaka vid bilen var jag lika stressad som hon.

Så vi körde ut till Vikingstrand, den gamla badstranden på norr, där man bara hör måsarna skria o havets kluckande mot strand. Allihop njöt vi en stunds härlig avkoppling på en brygga, ett ljusblåttt stilla hav o segelbåtar. Det är bästa behållningen av idag och några kära vänner jag mötte på stan. 

Nu mår jag dåligt o jag var beredd på det. Det blir säkert inte mer festival för mig men havet hoppas jag komma till fler gånger i det närmaste. Där känner jag att jag fortfarande är vid liv, där är livet starkt!

Kajsa drygt 2 år, Tomas och Diva 6,5 år

En segelbåt låg förankrad

 en bit ut i det nästan spegelblanka sundet.

  

 

Här pausade jag medan Tomas och hundarna gick till bilen, 
ett bra stycke bort för att sedan hämta upp mig. 
 (Plats på bilden: Sankt Jörgens Plats
Snett över gatan från Stadsteatern)

Här var några enorma blomsterrundlar skapade och 
det var färgglatt, och på samma gång vilt och vackert!

 

 Blomstertobak i olika rosa nyanser tillsammans 
med bla lila Verbena och Rosenskäror
 

 

 Blomstertobak i limefärg 
tillsammans med en bladväxt mörkrött/svart.
 

 

 Lila, blått och gult tillsammans
 

 

 Röda Dahlior tillsammans med Sommarljus 
(heter den vita blomman så? Nu står det helt still i minnet)
 

 

 Limegröna och Rosafärgad Blomstertobak 
tillsammans med Rosa Rosenskära

Helsingborg har en fantastisk tjej som är trädgårdsarkitekt. Hon gör de mest fantastiska uppsättningar med blommor åt staden året runt. Se bara på dessa planteringar på ett av stadens många torg o parker.

Not. Jag ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på bilderna, men dem är tagna med min mobiltelefon.
Jag var inte beredd på att fota, så jag tog inte kameran med mig utan det fick bli mobilen, då jag fick lust att fota detta.

NU ÖNSKAR JAG ER EN FIN FORTSÄTTNING PÅ HELGEN!
NJUT AV SOMMAREN!