Julmyset åker ut ...det är vardag igen.

  Första gången jag tyckt det varit sorgligt att rensa ut julen var nu ikväll när gran, pynt och ljus åkte ut. När jag kunde vara aktiv i arbetsliv och föreningsliv så brukade allt åka ut på Nyårsdagen, för då var jag redo att sätta igång ett nytt år och en ny termin och jag ville inte ha julen in på det nya året. Skillnad är det numera, då jag är hemma hela tiden. Det vackra får ersätta tillfredsställelsen av att ha ett stimulerande jobb att gå till och allt annat i tillvaron som jag inte längre kan göra. Några försöker i all välmening säga, att jag ska se det positiva, vilket jag vanligtvis gör, men likväl smyger sig sorg, smärta, tomhet och isoleringskänslor sig över mig. Så även ikväll.

Det känns lite som att bo i en ödemark, långt ifrån civilisationen och med en kronisk influensa o kraftlöshet och med en hjärna som känns som nåt en positivhalare måste få igång med en trög vev. Dagarna går långsamt, inte så mycket händer och jag ligger mest i sängen eller på soffan med den allestädes närvarande huvudvärken, yrseln och illamåendet och totala kraftlösheten. En vända runt huset med hunden kräver bara mysdressen på och det gör inget om håret står på ända, o jag ser glåmig ut. Sminkning är en sällsynt aktivitet numera. Tröttar för mycket det med. 

 Jag klarar knappt heller att duscha, bara med största möda varannan vecka. Va??!!! utropar säkert några av er förskräckt nu! (-Gå och hämta ett glas vatten nu är du snäll så du slipper dimpa i golvet.) Det går alldeles utmärkt! Man blaskar av sig lite under kranen dagligen o det räcker för att inte lukta illa. Tvätta håret i handfatet får duga också. Går det inte, så går det inte!

Jag vet att för yngre människor kan bara inte hjärnan hantera en sån här upplysning. Man tenderar att få vanföreställningar, mer eller mindre förstås. Man ser en tjock gammal sur o vresig tant framför sig med stripigt hår där svettlukten står som ångor ut från henne, stora under-byxor som hänger ner under städrocken, tänderna är bruna och med ett huckle på huvudet, ett par missfärgade o helt otidsenliga glasögon ligger på bordet bland alla matsmulor o fjädrar från undulaten. Varför ser hon ut sån? BARA DÄRFÖR att hon duschar varannan vecka. Givetvis! Men längs med livet ju äldre man blir kan hjärnan selektera denna information till att förstås med mycket mer urskiljning o nyanser ;-) Plötsligt blir tanten trevligare, är yngre, kläderna är rena o modernare, hon kan föra ett intellektuellt samtal, och hon är smalare och attraktivare och hon ler! Undulaten försvann för längesedan ut genom fönstret och köket är förvånansvärt prydligt och inga smulor finns på bordet. Och hon doftar gott trots dusch varannan vecka?! Är det möjligt? No problems! Annat var det med det årliga badet....;-)))

Glittrande hav en frisk vårmorgon
Tidigare idag var en sällsynt dag. jag gick ut med Kajsa och lekte med henne på närmaste fotbollsplan. Åhh vad hon gillade det. Hon sprang efter pinnar och så kämpade vi om vem som kunde få pinnen. Naturligtvis höll Kajsa fast den hårt i munnen flertalet gånger. Vi gick en promenad bort till andra änden av området längs en liten skogsstig och så tillbaka igen. Både hon och jag var glada och jag var inbillningsfrisk. Jag kände ingen andnöd när jag gick idag och bara det var fantastiskt! Men när jag kom hem kom den, så frisk var jag inte, men den höll sig undan på promenaden vilket inte har hänt på nog ett år. Nu har jag vilat extremt mycket, flera dagar i sängen utan att gå upp, så det var väl orsaken till det.

 Längs de småtrista enahanda dagarna, speciellt nu januari tom mars när det är så grått ute och inget slagit ut ännu, blir dagarna lååånga. Men jag vet också att mitt hjärta kommer att glädja sig över en fågel som sätter sig på en gren i trädet utanför o kvittrar, att jag kommer att njuta när solen skiner in genom de oputsade fönstren och jag ser en blå himmelen utanför.

 Le åt Kajsa när hon ligger ute i snön och njuter, och förundras över en vacker stjärnklar himmel. Bli glad av en liten fikastund med en go kompis eller en utflykt ut i närliggande natur någon vinterdag, och ännu mer om en möjlighet att fota lite bilder ges. Bildredigeringen efteråt då RAW-formatet ska tillföras kontrast, mättnad och skärpa som grund och kanske lite andra saker också. Hela processen i skapandet av en bild är fantastisk och så rolig. Jag kommer känna stunderna av inspiration när orden bara forsar ur mitt inre och fingrarna knattrar på tangentbrädan och jag har fått ur mig lite av alla de ord som trängs i mitt inre...

Och längre fram kommer våren och grönskan och då är det ett överflöd att glädja sig över i naturen...Men nu är det stopp för idag och jag behöver gå och lägga mig.
 

2:a ljuset tänds men hur blev designen denna advent?

 Det är en liten sport för mig inför varje advent
att göra en ny variant av adventsljusstake jag inte gjort förut.

Det är sällan några genomtänkta planer, utan det går på
stundens ingivelse i butiken när jag ska handla ljus till den.
Då rinner det alltid till nya idéer.

Om ni bara visste vad många idéer jag går och bär på
och som jag troligen inte hinner att göra i mitt liv, därför att
vissa glöms bort snabbt och nya kommer hela tiden.
Man hugger en i strömmen så att säga.

Vissa år har jag använt tjocka blockljus, runda snöbollsljus,
andra år har det varit långa handstöpta vita stearinljus

Ljusen har stått i kronologisk ordning, haft små siffror 1-4 intryckta
 med stift i ljuset eller siffror handknåpade i ståltråd.
I år spelar det ingen roll var man börjar tända första ljuset
då de är utan siffror och står i en rund skål.

Ett år har färgtemat varit rött, eller vitt, limefärgat eller som i år blått.

Adventsljusstaken har varit avlång, rund, oval
och i porslin, zink, glas, koppar, trä, gjutjärn eller som
en krans.

Dekoren har bestått av grön mossa, vit mossa, bomull, stenar,
nötter, apelsiner, glitter, med eller utan blommor, sidenband, grova snören,
bomullsband, spetsband, kanelstänger, grankvistar, röda eller vita pyntsvampar
och bär, silverattiraljer, guldattiraljer, änglar, tomtar, djur, tomtebloss, guldglitter,
silverglitter, blänkande stjärnor, glasstenar.

Ja ni ser, det finns tusen och idéer och material att använda sig av.
Det är bara fantasin som sätter gränser.
Eftersom jag inte vill byta bort mitt blå-vita köks blårutiga gardiner
 till röda julgardiner i år, så tyckte jag att adventsljusstaken
kunde göra sig bra i blått, vitt och silver.

Tre små knubbiga lågväxta blå hyacinter med 

flera stjälkar blommor på, fick det bli 

för att ge ett busigt, spretigt och fylligt uttryck.

 En efter en slår lökarna och de enskilda blommorna ut.
Små söta väldoftande klockor. Använder jag min fantasi så
kan jag höra dem plinga vackert och samstämt med
adventsmelodierna och julsångerna.

 Jag får lyckokänslor av att följa blommors väg
från lök till blomstring. Det inneboende livet i
en torftig lök spränger plötsligt fram i en smäcker stjälk
där sedan den ena vackra blomman efter den andra 
fäller ut sina kronblad och bjuder på en
fantastisk skönhet och doft. 
Det är verkligen fascinerande!

 
Titta bara så levande den enskilda klockan fäller ut sig.
Den liksom sträcker och tänjer sina kronblad
likt en katt som sovit och sträcker på sig.
Så fäller den samman kronbladen i en skön
avkopplande och chic ställning och bara
njuter och öser ut glädje till alla som vill ha.





Vid fötterna av hyacinterna planterade jag några taklökar.
Robusta och tåliga som ser vackra och dekorativa ut
hela julen och nyårets helger. Lite vitmossa får dölja jorden.
  
 Vita små prydnadsäpplen samt snöbollar 
(från mina gömmor av pynt) sticker jag i
lite här och där och så får lite tunt silverglitter
krusa sig runt över mossa och mellan pynt och blommor.

 
   
 Till sist sätter jag så i mina lavendelblå ljus i
adventsljusskålen och knyter vita spetsband
 i bomull runt om. Nu är den klar och ska få
vara ett vackert blickfång fram till jul.
Jag blev riktigt nöjd i år med denna varianten.
Vem vet om den tom tål att upprepas ett annat år, 
eller så ändrar man bara färgsättningen.
Eller så....;-)

  

Önskar nu er alla 

en riktigt fortsatt trevlig 

2:a advent!