"Livet känns påtagligt...av vår!"

Nu har vi haft tre dagar med sol och ljummet ute.
Livsandarna börjar väckas till liv!
Känslan att ta en kopp kaffe och en stol

med sig ut på lilla trädgårdstäppan

och sätta sig ner och njuta och känna

solens värmande strålar i ansiktet

är lika sagolik varje vår!

Ren och skär LYCKA faktiskt!
Och lyckan av att sedan sätta mina

händer i jorden och göra trädgårdsjobb

och låta dem blir bruna, som grädden på moset.

Lycka över att leva!

Ja, det tycker säkert dem små liven under jord också.
Det kryps, fladdras och kvittras runt om mig ute.
Glada småfåglar som dyker ner på marken

för att sedan flyga upp i trädet 

och mumsa på maten dem plockat,

glatt sjungande mellan tuggorna.

Ett och annat bi har också vaknat 

och är ute och flyger och kollar läget;

var där finns något att hämta.
Flitiga daggmaskar tittar upp ur jorden

 och visar att dem nu är igång och

hjälper mig att bereda jorden 

för en vacker blomning.
Jag är så tacksam för att dem vill vara

i min trädgård och arbeta!
 

Nyckelpigorna  ligger och drar sig,

iklädda sin röda rustning 

som glänser i solljuset.

  Dem väntar på att trupper

av löss ska göra entre,

redo att sedan glatt gå till matbordet.
Jag är dem evigt tacksamma!

Överallt tittar det nu fram perenner och vårblommor
Röda och gröna skott lyser i rabatten

och det är fyllt av glädje och lust att
kratta löv och rensa ogräs och få

välkomna skönheterna tillbaka!
Och bränna sig på en och annan nässla,

insekternas första näring

innan så många blommor

har hunnit att slå ut.

Jorden som varit det goda vintertäcket
luftas nu, vänds runt och blir lite lättare...
Vårpläden kommer fram!
Ännu ligger en del plantor

 och myser och drar sig
innan det är dags att kliva upp,
ut i ljuset och möta solens

varma välkomnande!

Och som den siste att glädja sig är vi 

du och jag, människorna...
Vi blir lika överraskade varje år!
Som att det är en ny företeelse.
I marken har det förberetts länge
Inga spontana ryck där inte!
Möjligen smyga fram lite försiktigt

och känna av temperaturen

precis vid "dörröppningen"...
Känna av draget där, temperaturen

om det är läge att gå ut.

Dessa små och trogna varelser,
växter, insekter, fåglar och andra djur,
blir jag lika glad åt att återse varje år.
Jag tycker alltid att blommorna är vackrare

än vad dem någonsin varit,

att jorden doftar så gott och friskt,

som ett täcke som skakas.

 Och dem små "arbetarna"

går, kryper och flyger med liv och lust

 till sina uppgifter.

Trädgårdslivet är igång!
Äntligen!

Det är uppståndelse på olika vis
och jag ÄLSKAR det!
Och själv njuter jag när jag rensar och påtar och

lägger mig sedan nöjd och trött ner i en solstol

och fortsätter att njuta!
Lycklig och tacksam för 

livet i livet!

Ta in våren med allt du har;
dra in luften i näsborrarna 

och känn hur frisk den är.
Sätt näsan nära till blomman och dofta.
Vad innehåller doften, kan du sätta ord på den?
Rör försiktigt vid blad och kronblad.

Dem är sammetslena, ömtåliga, mjuka, 

tåliga, smala, skrovliga, lena, fasta, tunna, kraftiga...
Vad känner dina fingrar?

Förundras hur vackert allting är 

sammansatt, matchat och koordinerat.

 

 Lyssna, lyssna, lyssna...;
Hör vinden som susar och

 vårstormen som dånar

Fåglar som kvittrar, och pratar

vissna blad som rasslar på sin väg bort

glada röster från människor och djur

Och för den modiga; 

smaka av späda blad på nyutslagna bokträd

och friska Harsyreblad på marken
Dofta på en Pensée om du aldrig gjort det förut
och känn den ljuvliga milda doften av vår.
Unna dig att njuta av våren med alla dina sinnen!

Nu önskar jag er var och en

en riktigt skön och avkopplande 

fortsättning på helgen!
Njut av det lilla...
av själva LIVET!

Tunnhudad och skinn på näsan

När jag tittar på fotot jag tagit så tycker jag det är så vackert med det vissna som genomlyses av solen, och plötsligt blir oanat vackert! Nya färger träder fram, konturerna blir tydliga, formen syns och den accentuerar omgivningen perfekt!

Kalla det öppenhet, ärlighet, uppriktighet, sannfärdighet, hederlighet, pålitlighet...
Dess effekter är fina, vackra. Inte alla kan se bortom det vissna och ta in skönheten som medföljer, men för dem som öppnar sinnet och ser bakom detta, får se något helt annat.

I vårt samhälle säger man ofta att man måste ha skinn på näsan för att orka med det tuffa. Ja och nej. Men aldrig så mycket att man inte kan känna med någon. Jag säger att man måste våga vara tunnhudad. Se och känna empati för andra, se en annan person i dess rätta belysning. Inte bara som en statistik eller en i mängden.Men mot ett orättfärdigt system måste man ha skinn på näsan och våga säga ifrån och agera.

Våga ställa sig vid den personen, hålla om, känna med, komma nära. Då får vi se så mycket mer än problemet, då får vi se det som finns i den människan. Det unika, det fantastiska som gör den personen till den den är. Lära känna. Då blir det inte bara nåt som tynger, som man inte orkar ta in eller höra om. Det blir en glädje, en gåva som ges och som ska hanteras varsamt och med respekt.

Jag är själv en tunnhudad person som förvisso har fått lära mig att ha skinn på näsan, men inte på bekostnad av att vara tunnhudad. Paradoxalt nog går det att förena dessa två på ett fint vis men det kräver balans och att de brukas i rätt situation.

Jag har ofta fått hört att jag är överkänslig, förstorar saker. Men jag är tunnhudad och jag ser saker som genom en lupp. Dem blir tydliga. Då struntar jag ärligt talat i att orden levereras för att slå ner mig. Jag är glad för den jag är. Och jag vet att det både är på gott och på ont att se mycket och känna mycket.
Likväl hoppas jag att vi blir många fler, som i det hårda klimatet som nu råder i samhället, inte blir hårdhudade om vårt innersta utan behåller transparensen och förmågan att känna med; empatin
men har tillräckligt med skinn på näsan att säga ifrån och stå upp för det som är rätt och för varje individs unika värde.

Jag tror det är enda vägen till att få ett mänskligare, ja ett med-mänskligare samhälle. Att se människan, individen och det unika hos denna och våga känna med denna. Då blir människor viktiga!

Pärlemorfjärilar

Fjärilsbilden får följa med i inlägget här också,

därför att deras tunnhet även gör dem mycket lättrörliga.
Det är ytterligare en aspekt i ämnet.
Vad är väl underbarare än att se en fjäril fladdra från blomma till

blomma, i gracila bågar. Den högra fjärilen är belyst av den
varma kvällssolen och blir alldeles gyllene.

Ha det riktigt gott nu!