DAGENS FOTO*
"Nationaldagsfirande...men vad är det vi firar egentligen?"
"Nationaldagsfirande...men vad är det vi firar egentligen?"
Hade en
lång sovmorgon idag...Ingen Kajsa som ivrigt hoppade upp i sängen efter
den tidiga morgonpromenaden och ska väcka matte med slickande och
pussande i det oändliga. Har verkligen känts tomt och ensamt idag,
även om jag inte vantrivs med det. Men jag är ju så van vid att ha
henne vid min sida på dagarna när Tomas jobbar. Men dem är uppe i Hallstahammar några dagar och firar svärfar som fyller 70 år och en av svägerskorna som fyller 40 år. Jag hade så gärna velat vara med, men det fungerar inte med sjukdomen. Jag kan inte åka så långt som 55 mil enkel resa, inte ens 15 mil, utan på sin höjd 2-3 mil. jag försämras något oerhört av resor, och det är en påfrestning att vara borta, träffa många, inte kunna göra eller inte göra precis som man vill. Det är ju inte hemma. Tråkigt nog ser jag dem sällan. Nu var det över ett år sedan. Likadant med mina föräldrar som visserligen endast bor 15 mil härifrån men det är också för långt för mig att resa i nuläget. Det är över ett år sedan jag träffade dem också. Det är riktigt ledsamt!
Jag har suttit och förberett presenten till min svägerskas 40-årsdag nu i veckan och bestämde mig för att ge henne en tavla med tre av mina fotografier i ram. Jag satte ihop bilder under temat SOMMAR och det blev bilder från hav och strand. Ni får se dem här nu, för nu är det ingen hemlighet längre för henne vad som var i paketet.
Fotona monterade jag sedan i en sådan här ram, och i den ordning jag visar dem här på sidan. Jag hoppas hon tyckte om den. Nåväl, detta var en parentes. Jag hoppas vi får lika vackra sommardagar som på bilderna här.
Jag somnade igen när jag stigit upp eftersom duschandet tog så på krafterna. Inget kan jag ta för givet längre med ME-sjukdomen. Men jag är glad och tacksam för varje liten sak jag fortfarande kan göra trots allt. Inte förrän vid kl.15.00 cirka, masade jag mig ut i trädgården och la mig i min sköna solstol med kaffet och ett par kanelbullar bredvid och lite fina böcker att bläddra i. Jag satt i min lilla svala skugghörna och lyssnade på vattnet som porlade och njöt av Myskmadrans och den Kaukasiska Förgätmigej´s rikliga blomning. Det fick mig att kvickna till lite.
* DAGENS FOTO
Jag har suttit och förberett presenten till min svägerskas 40-årsdag nu i veckan och bestämde mig för att ge henne en tavla med tre av mina fotografier i ram. Jag satte ihop bilder under temat SOMMAR och det blev bilder från hav och strand. Ni får se dem här nu, för nu är det ingen hemlighet längre för henne vad som var i paketet.
Fotona monterade jag sedan i en sådan här ram, och i den ordning jag visar dem här på sidan. Jag hoppas hon tyckte om den. Nåväl, detta var en parentes. Jag hoppas vi får lika vackra sommardagar som på bilderna här.
Jag somnade igen när jag stigit upp eftersom duschandet tog så på krafterna. Inget kan jag ta för givet längre med ME-sjukdomen. Men jag är glad och tacksam för varje liten sak jag fortfarande kan göra trots allt. Inte förrän vid kl.15.00 cirka, masade jag mig ut i trädgården och la mig i min sköna solstol med kaffet och ett par kanelbullar bredvid och lite fina böcker att bläddra i. Jag satt i min lilla svala skugghörna och lyssnade på vattnet som porlade och njöt av Myskmadrans och den Kaukasiska Förgätmigej´s rikliga blomning. Det fick mig att kvickna till lite.
* DAGENS FOTO
Satt annars i solen och funderade på vad det egentligen är vi firar på vår Nationaldag...??? Sverige är ett vackert land med en fantastisk natur och vi har rent vatten i kranen att dricka. Det är något att vara tacksam för!
Men för övrigt kommer jag inte på något bra svar faktiskt. Innan har jag tyckt att Sverige varit så bra därför att ingen behöver slås ut här i Sverige utan man kan få den hjälp man behöver när det krisar. Men det var förr. Före Reinfeldts och Borg´s tid. Nu skäms jag över att vara svensk och bo i ett så hårt och cyniskt land. Man slår på dem som redan ligger och medmänsklighet och värdighet har bytts ut mot girigheten efter pengar. Vilken obarmhärtig utveckling!
Då är det svårt att sjunga om fosterlandet och att "vi vet att du är och du blir vad du var", men låt oss hoppas på det!
Att medmänskligheten får komma tillbaka till detta landet och att vi åter igen får bygga upp allt det goda som hade solidaritet, jämlikhet och empati med sig. Välfärden som egentligen är att se till den svages och utsattas behov, och som faktiskt inte handlar om lyx. Då skulle jag kunna fira nationaldagen med glatt hjärta!
Ha en fortsatt fin sommarvecka och en riktigt skön helg önskar jag er alla!
Kram!
