Dagens Foto "Pacing och hundglädje"

DAGENS FOTO

 "Pacing och hundglädje" 

*
I eftermiddags kunde jag faktiskt inte låta bli 

att gå ut i trädgården i den varma solen 

och kratta löv! 

Inte bästa sysslan för mig med ME, 

men ibland måste jag bara få göra sånt 

som jag tycker så mycket om. 

Det är en ren LYCKA när jag har städat i trädgården, 

krattat bort löven från rabatterna 

och samlat ihop den stora Kärleksörtens

 många kvistar som Kajsa glatt tuggade av i höstas 

och spred runt i hela trädgården, 

 att "se" trädgården igen 

och alla de små skotten av olika lökar 

och perenner försiktigt titta fram ur jorden.

Nåväl, hade jag gjort hela krattandet i ett svep 

så hade jag definitivt mått sämre ikväll 

och morgondagen vill jag inte alls tänka på då. 

Nu beslöt jag mig för att tillämpa "pacing", 

balans mellan vila och aktivitet. 

Jag bedömde att jag skulle klara 10 min LUGNT krattande, 

och därefter vila 5-6 min. 

Så gjorde jag tre gånger och efter 45 min 

hade min lilla trädgård fått en ansiktslyftning. 

Okej, jag hade mer ont i kroppen 

och armarna var som överkokt spagetti, 

men det finns ingenting en kropp med Fibromyalgi 

och ME inte märker av. Så är det bara. 

Det är utmattningen följande dagar 

som är det mest förödande. 

Den hoppas jag ha kunnat minska 

genom att tillämpa pacing idag. 

Det lär jag märka imorgon. 

Kanske inser jag då att 10 minuters krattning 

var för lång tid nu, och får då dra ner aktiviteten 

till mindre tid och vice versa 

om det skulle visa sig vara så.

Min rara man samlade i alla fall upp mina lövhögar 

och bar bort dem till komposten 

och sedan satte vi oss i solen och åt varsin skål med glass. 

Kissen sträckte ut sig på de varma stenplattorna 

som nu var i skugga och Kajsa låg på gräset 

nedanför mina fötter och sken i kapp med solen. 

Det finns inget som hon älskar så mycket 

som när HELA familjen är samlad, 

dvs inkl. kissen. 

Då är hon såå glad och strålar hela hon. 

Flocken är på sin plats och vallhunden njuter! :-)

 *

*

Kram!